vincents pappa

Lilla Vincent. Han har lite magont nuförtiden. Så han är småkinkig mest jämt. Det är oroväckande hur hjälplös man känner sig när han börjar skrika och man inte kan trösta honom. Ingenting man gör hjälper verkar det som. När han somnar så är det kanske mest för att han är trött och utmattad än något annat.

Jonna regerar ju med järnhand där hemma. Hon är fantastiskt grym på det där. Hon är redan en bra mamma, men hon kommer att bli grym. Helt utan tvekan! Själv känner jag att jag måste jobba på tålamodet. Jag blir så uppgiven när jag går med honom och han bara skriker.

Maktlöshet: thy name is newborn bebis.

Helgen kommer att gå åt till att förhoppningsvis äta lunch med våra nyfunna vänner Christoffer och Jenni, som vi träffade på BB, och deras lika gamla son Jonathan. Fläskfilé, bea och lite potatisklyftor. Sen är det väl tänkt att jag ska försöka spela mig igenom Black Ops. Deadline närmar sig med stormsteg och jag har inte skrivit en rad om det ännu. Däremot är jag snart färdig med min krönika. Allt kommer att publiceras i Newz. Mitt första stora frilansjobb. Kommer att bli riktigt najs. Så får vi se ifall det leder till något större. Tänk vad tufft det hade varit att jobba med det på heltid.

Vidare så går jobbsökandet sådär. Jag tycker att jag gör nästan inget annat på jobbet här, än att sitta och skriva personliga brev och cv till all världens företag. Men det händer inget, vilket gör mig lite frustrerad. Jag ska hålla modet uppe och inte ge upp. Vi håller alla tummar vi har för att det löser sig så fort som möjligt.

Dags för jobb igen!