Den dansande vincent
Idag satte vi på Spotify på den stora teven i vardagsrummet. Vi lyssnade både på Creepin' in med Norah Jones och Spiderweb med No Doubt. Vi kan väl påstå att både Vincent och pappa var nöjda efter att ha dansat runt till dessa båda låtarna.
I onsdags var vi och hälsade på Grim för första gången. Pappa Jimmy var inte med, för han var på "jobbet", men vi fick träffa mamma Elin dock. Vincent var eld och lågor över sin nya kompis och han sprattlade som aldrig förr och med sällan skådad entusiasm (om det inte gäller mat eller något tecknat på tv). Det känns som, och jag hoppas, att Grim och Vincent kommer att bli grymt bra polare.
Vincents pappa...
- är rädd att det ska hända Vincent något
- tycker ibland att han inte räcker till
- gillar det faktum att Vincent börjar snacka en hel massa
- vill att Vincent ska kunna finna ro i hans famn
- är stolt över sin son
- tycker det är läskigt att det finns så många faror som lurar ute i världen
- gillar när Vincent tittar upp på honom på morgonen och ler med hela ansiktet
- vill att Vincent någon gång i livet ska kunna säga: Jag är stolt över dig också, pappa
- är rädd att all kärlek i världen kanske inte räcker till
- tycker att det är dumt att han känner så
- gillar att Vincents mamma är en klippa
- vill vara den bästa pappan i världen
- är rädd att han inte är det
- tycker att det ska bli galet kul när Vincent börjar prata
- gillar när Vincent sover
- vill att Vincent ska bli den allra bästa Vincent i hela världen
Anders Breivik vs Framtiden
Jag läser i Expressen idag. Marcus Birro skriver om tankar som jag har tänkt mycket.
Hur ska jag kunna skydda Vincent mot allt ont i världen? Hur ska jag kunna förklara vår son att det finns människor ute i världen, Sverige och kanske till och med så nära som i samma område som vi bor i som lever med extrema åsikter och som en dag kanske tänker verkställa sina planer? ? Att vem som helst som vi möter på gatan kan när som helst få för sig att sätta sina sjuka idéer i verket och utplåna flera oskyldiga människors liv?
Det är en skrämmande tanke att brottas med och jag står handfallen inför det faktum att det inte finns något jag kan göra för att skydda honom. Marcus Birro hävdar att det går att skydda sin familj mot sådant genom kärlek. Oändlig kärlek. Och jag hade så gärna velat hålla med honom. Men hur mycket kärlek jag än visar Vincent, så kommer det aldrig att skydda honom från galningar som gör vad som hände i Norge den 22a juli 2011.
Vad som däremot kan ske är att Vincent kommer att känna sig älskad ändra fram till slutet. Och det kommer han att vara. Förhoppningsvis kommer jag att kunna ge honom så mycket kärlek att han kommer att känna sig trygg i livet, oavsett vad som än händer. Att han tack vare min kärlek till honom alltid kommer att välja rätt väg i livet och göra vad han kan för att bli den bästa Vincent han någonsin kommer att kunna bli.
